Mina tankar och en återblick till en lycklig stund.

Det är en sån dag idag. Eller rättare sagt kväll. Kvällen är väl alltid jobbigast. Allt far runt i huvudet på en och man undrar vart man ska ta vägen med alla tankar. Just denna kväll tänker jag barn och små gulliga bebisar. Det som utlöste det var självfallet min kusin som fick en fin dotter nyss. Måhända att vi inte har världens bästa kontakt men tillräckligt för att jag kan se henne i sin egen dotter som knappt är någon timme gammal. Barnet i sig utlöste inte alla tankar utan det var att jag börja tänka på hur det är att få sitt eget barn i famnen precis efter födelsen. Känna känslan att man har en halv av sig själv där i famnen och den andra halvan är mannen du älskar som stöttat dig. Kanske sitter sin egen mamma i bakgrunden och gråter över att hon blivit mormor och dansar med läkaren. Visst, det kanske är FÖR lyckliga tankar, men jag blir lugn av dom samtiidgt som jag blir ledsen. Det är en svår balans att balansera. Man måste ta i det negativa samtidigt så måste man försöka omvandla det till något positivt.
 
Jag ska i alla fall snart gå på ett möte för människor i samma sits som jag. Jag fick en broshyr för ett tag sedan om olika tillfällen att ses på. Jag har egentligen slagit det till sidan, men sen har jag nog gjort det för att jag inte vill ta tag i det och inte heller tänkt att det är något större att lägga vikt på, men jag tror det är väldigt nyttigt för mig i nu läget. Och jag har fortfarande inte berättat för alla. Jag lovade mig själv det, så att jag kan känna mig hel och fri i sinnet på något vänster. Tålamod är något man måste ha. Jag vet inte hur jag ska få det bara. Steget därefter är att kontakta min läkare angående de alternativ som kan finnas för mig. Tålamod.....
 
Under tiden så får jag bjuda på denna fina tre-stegs-bild. Det är jag och min guddotter Wilma för tre år sedan. Wilma var ingen liten bebis när hon döptes. Hon var nog mer än sex månader. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var men jag var gammal. Dopklänningen hon har på sig hade jag också på mig när jag döptes. Kan vara den mest lyckligaste dagen i mitt liv, och en aning svettig med tanke på att Wilma vägde.
 
Bild 1: wilma kollar nyfiken på prästinnan.
Bild 2: wilma har fått vatten på sitt lilla ljushuvud.
Bild 3: hallelulja..vi körde en lejonkung variant av det nyss döpta barn.
 
 
 
 
#1 - - VERONICA - fashion blog:

Åååh så fint, sååå så fint!! :) Kramar tjejen!

Svar: tack :)
Lisette Kepp