Ofrivilligt barnlös - Mail & Svar.

Idag är jag ledig och jag njuter verkligen till fullo. Jag har fått sova ut, öppnat fönster så solljuset kan ta sig in, tänt ett doftljus, blivit uppassad av en god frukost av min sambo. Just nu sitter jag och dricker kaffe och går igenom lite. jag går igenom lite mail jag har fått från inlägg jag skrev för ett tag sedan. Vill ni ta del av det hittar ni det här.  
Jag ut min mailadress och efter några dagar hade jag ett antal mail med historier som påverkar en och får en att känna sig stark. Några av oss fortsatte att breväxla och det känns nu som att man har nya vänner runt om i Sverige, så tacksam!
 
Det gick några veckor sen från ingenstans fick jag nya mail och jag blev så pass tagen. Jag försöker ändå att få ut min blogg där på internet och helt plötsligt så har läsarna stiget pga detta inlägg. Och kanske har flera av er läst innan jag öppna upp mig för er. Jag fick i alla fall ny chans att få nya bloggar att läsa och det känns fantastiskt att vi har något gemensamt. Som jag skrev, nya vänner.
 
Jag har i alla fall frågat om jag får lov att lägga ut en del frågor som jag svarat på och skulle gärna vilja dela med mig av. Namn anges men inte blogg/detaljer. Låt oss köra! 
 
 
Matilda
Hur blev du påverkad när du var 16 år och hur berätta du för dina föräldrar o hur tog dom det?
- Jag blev väl inte så värst påverkad med tanke på att jag inte hade barn i tankarna för framtiden. Och för mina föräldrar berätta jag helt och hållet förra året. Jag tror inte man vet hur man ska reagera, utan det blir en mer ledam tanke men känner jag min mamma rätt så är hon väldigt hoppfull för mig.
 
Ann-Christin
hej lisette. äntligen någon som vågar öppna sig om detta på sin blogg du har fått en ny beundrare. Min fråga till dig är hur du känner just idag när du ser gravida och barn runt dig??
- Åh, tusen tack! Ska jag vara ärlig så är det klart att jag har dagar då jag kan känna mig nedstämd över att se någon gravid eller prata med någon som är gravid. För jag är nyfiken och vill veta mycket men efter ett tag så märker jag på mig själv att jag fastnar i andra tankar, så som "Undra hur jag hade känt?" och det är dessa tankar jag jobbar med. Andra dagar rör det inte mig i ryggen och jag njuter av gå förbi en barnbutik utan några problem.
 
Linnea
- Har du inte anmält sjukhuset som gav dig fel behandling?
Hej Linnea, nej det har jag inte. Jag vet inte vart jag ska börja och jag vet faktiskt inte hur jag ska orka ta upp allt igen. Jag har inte tänkt på det och det kommer inte göra så att jag kommer få tillbaka fungerande äggstockar. Och med erfarenhet så vet jag att där finns ursäkt på ursäkt inom vården. Skulle jag gjort en anmälan så skulle jag gjort den direkt.
 
Susanne
Hur tog din sambo det?
- Jag ska börja med en mening "Män är vad män är" och i detta fallet tillhör han dom. Han är lugn och lyssnar. Han förstår men ändå intem, om man ska vara helt ärlig. Han är inte mig och jag är inte han. Jag kan än idag skylla mina utbrott på att jag mår dåligt över att inte kunna få barn, som till en viss del är sant, men sen samtidigt är det påfrestande för honom. För vad ska han göra? Jag höjer min röst mot honom och han kan få för sig att jag lägger skuld på honom. När jag väl är luign och prata stilsamt om mina känslor, så lyssnar han. Men svaret sitter aldrig hos den du är med. För ingen kan trolla i ett sådant läge. Han förstår och stöttar.
 
Emma:
Hur går tankar inför framtiden? Där finns många alternativ till barn i ens liv.
-Det finns många alt och jag har funderat lite ja, men sen samtidigt så får allt bli som det blir. Min fokus just nu är bara att acceptera och lära mig hantera känslor i visa lägen. Efter det kan jag börja sträva efter hjälp på vägen. Jag vill inte sätta mig i en offer-roll, men det är vad som måste göras. Ibland fokusera jag också på att tänka på att inte ha barn alls utan bara leva det liv man har och ta hand om alla andras barn istället. :)
 
Anonym
Godkväll Lisett! Jag blev så glad att hitta din blogg och att du sen skrev detta finna inlägg. Jag vill veta om du har blivit deprimerad av detta? Jag fick veta att jag inte kunde få barn för ett halvår sedan och jag kan knappt gå till jobbet för jag har ingen ork.
- Jag blir så ledsen för din skull. Jag hoppas verkligen att du kommer komma ur din depression och jag skrev i mitt inlägg att man ska se det allvarligt och ta sig till en vårdcentral, sjukhus.. ja, vad som för att få hjälp direkt. Försök lå¨ta bli att ta mediciner för att känna glädje igen. Det finns andra alternativ. För folk som inte vet, så har detta påpekat många så extremt så att självmordförsök har tillkommit. För vi alla ser saker och ting olika. En del blir nedstämda, en del bryr sig inte och en del tar det som det kommer. och för att svara på din fråga: Jag har känt mig nedstämd och haft frukstansvärda panikångest-attacker, där min sambo antigen fått krama om mig för att jag inte ska utlösa ett såkallat raseri. Och jag börja få hjälp när jag gick till vårdcentralen. Att prata hjälpte. Så snälla, SÖK HJÄLP!
 
Ni alla är så underbara och fina! Tack alla för fina kommentarer och alla frågor. <3
 
 
#1 - - annette:

Min lilla underbara finaste dotter, jag som mamma till LIstette kan bara säga att jag blev jätteledsen för hennes och hennes sambos skull när jag fick reda på att de inte kunde bli med barn, samtidigt känner jag att *det lixom ändå finns en changs* läkare har gjort missbedömningar hela livet och går man inte och grubblar så *vipps* finns där kanske ett litet under i magen så småningom! Eller som jag sagt till dig min kära dotter, där finns så många barn ute i världen som är utan både en mamma och pappa som skulle gjort allt för lite kärlek. Där kan ni komma in i bilden en vacker dag!?
Sen även om ni förblir barnlösa så finns det så mycket annat fint i livet som ni kan ta tillvara på som t ex resor världen runt!

ÄLSKAR DIG OAVSETT BARN ELLER INTE!

/// MAMMA